Walk For Freedom 2019

Imorgon är det dags för höstens viktigaste promenad.

2014 gick jag min första ”Walk For Freedom”, i Stockholm.

På själva ”Walken” fanns poliser som både gick i manifestationen men även för att upprätthålla ordningen, som på alla manifestationer.

Jag berättade för en polis att jag bodde i Västerås. ”Det är väl ingen idé att anordna en Walk for Freedom i vår vackra stad?” frågade jag polisen. ”Jo, svarade den kvinnliga polisen”. Trafficking finns överallt, tyvärr även i er stad. Gör vad ni kan för att belysa denna viktiga fråga.

Året efter anordnade vi en ”Walk For Freedom” i Västerås, sedan ett par år tillbaka finns vi även representerade i Linköping. Men det stannar inte där. ”Walk For Freedom” finns i år i över 450 städer i ca 50 länder över hela världen.

Samma datum för att belysa detta fruktansvärda med större kraft.

Idag kommer ett blogginlägg från min vän Anna Runesson som är Regionkoordinator i Västmanland mot prostitution och människohandel. Om du går med oss i Västerås så möter du bland annat Anna, hon kommer ge information hur det ser ut i vår stad och vårt län.

”Ingen kan göra allt, men alla kan göra något”.

Vi samarbetar med A21 som jobbar globalt mot människohandel.

Mer info om dem och vad du kan göra hittar du här: www.a21.org

Matteus 25: 40 ”Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta, det har ni gjort för mig…”

Annas inlägg:

Vänner. Här kommer mina ord, mina tankar.

Jag jobbar varje dag mot människohandel. Det kan innebära allt ifrån att hämta människohandelsoffer från ett hotell / gatan till att kriga för dem i sammanhang där de helt saknar en röst. I rättegångar, i kontakt med deras hemländer och så vidare.

Vet ni, det finns människor som inte ens vet att de är i Sverige när jag träffar dem. De kan inte larmnumret, de skulle även om de visste numret ändå inte våga ringa efter hjälp. Vad skulle hända då? De skulle, vid upptäckt, bli sönderslagna, deras familjer riskerar samma sak, om inte värre. Vi vet att människohandelsoffers familjer faktiskt dödats när han / hon inte gjort som människohandlarna beordrat.

Jag minns mannen som försökte fly sina människohandlare. De hittade honom. Hans straff? Knuten bakom en bil och släpad på skogsvägar, nästan alla hans ben var brutna.

Att möta ögonen på en nyss fyllda 18 årig flicka. Hon som tvingats ta emot ca 20 sexköpare per dygn. Hon såg ut som hon nyss fyllt 12 år, så liten. De ögonen var fyllda av skräck och livlöshet. Det här är ingen skräckhistoria, det här är sanningen. Det här pågår här och nu.

Varför existerar människohandel/slaveri i Sverige 2019? För att efterfrågan finns. Skulle inte efterfrågan finnas, efterfrågan efter billiga tjänster och människors kroppar, skulle vi inte ha människohandel.

Jag får ofta frågan: vad kan jag göra? En sak du kan göra. Gå ett steg i taget, ta ställning, gå Walk for freedom 19 okt kl. 12.15 Vasaparken Västerås. Klä dig gärna i svart.

Anna Runesson Regionkoordinator mot prostitution och människohandel

Ulrica Stenstrand
Ett konstant bygge.

På söndag har vi stor launch i Lifecenter Linköping. Vi älskar församlingsplantering och det som händer i vårt land, vår världsdel men även utöver världen när det gäller just nya kyrkor. För snart 20 år sedan startade vi Lifecenter och då såg kartan med nya kyrkor helt annorlunda ut än idag…

Vi älskar även gamla, etablerade kyrkor, vi är båda födda, uppväxta och jobbade många år i just äldre kyrkor, det är vårt DNA och vår historia. Respekten och kärleken till både det etablerade och det nya bör finnas hos oss alla.

Lifecenter Ludvika var en 92-årig fantastisk ”gammal” Pingstkyrka som integrerades med Lifecenter för snart två år sedan. I skrivande stund renoveras Jägarnäs, en fin församlingsgård som nu även är den lokal vi samlas i och inte ”bara” gård. Byggnaden som vi hade Gudstjänster i förut ska bli vår Second Hand och byggnaden där Second Hand låg är såld. En välsignad kedjeeffekt.

Mitt i allt ska vi bygga om hemma hos oss. Vi har bott 12 år i vårt gamla fina 30-tals hus. Ska vi bo kvar? Ska vi sälja och renovera ännu en gång? Kanske bygga nytt?

Nu har vi landat. Vi ska bygga lite här och där här hemma… processen är igång. Igen.

Även våra liv är ett konstant bygge, vare sig vi vill det eller ej ibland.

Och just bygge blev tydligen vår egen melodi, hos PJ och mig. Kyrkbygge, familjebygge, våra privata byggen, äktenskapet, relationer, så är det för oss alla. Mycket har vi lärt oss för att helt enkelt överleva i början av Lifecenters historia. Spännande mitt i allt och väldigt utvecklande.

Min älskade PJ har för länge sedan fått lära sig hamra och snickra, måla, byta golv, kök, badrum, lägga mattor, renovera våra privata hus, renovera de lokaler vi har i Lifecenter… Om och om igen. Nu är han byggledare på flera fronter ännu en gång. Det tar aldrig slut, det finns alltid något att göra.

Mitt i allt byggande är vi ingenting om inte Gud lägger sin mäktiga hand på det vi gör. Hus, byggnader, vårt äktenskap och vår familj - vi ser mirakel på mirakel när vi lägger allt i Guds hand om och om igen.

Lifecenter är för oss ett mirakel som vi fortfarande bygger på, inte bara materia utan framför allt människor. Många människor har passerat revy i våra liv. ”Att vara pastor är som lite som att vara en busschaufför” sa en pastor till oss när vi startade Lifecenter. ”En del kliver av bussen, en del stiger på bussen, en del stannar till resans slut” - och precis så har det varit.

På söndag kliver många på en buss som går direkt till Lifecenter Linköping från Lifecenter Västerås! Be gärna för oss. Fortsättning följer. Och bor du i vackra Linköping, häng gärna med på vår resa - du är hedersgäst.

Människor kommer och går, men Gud består. Vi lär oss av allt vi går igenom.

”Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.” Fil 4:6-7

Hälsningar från

Ulrica - församlingsbyggare

Ulrica Stenstrand
Jag ser riktigt bra ut.

Under veckan som gått har vårt yngsta lilla barnbarn (Greta) lyckats peta sitt lilla gulliga finger i mitt högra öga ganska rejält. Aj! Dagen efter själva ”händelsen” rann ögat konstant, jag fick uppsöka farbror doktorn som satte en lapp för ögat, jag såg ut som en sjörövare.

Nåväl. Dagen efter var mitt öga bra mycket bättre och nu ser jag riktigt bra ut igen :) Den bästa medicinen var helt enkelt vila. Jag kunde inte ens titta, jag var tvungen att blunda.

Det behövs inte så mycket för hela kroppen kommer ur balans. Ett litet pytte finger som petar ”lite lätt” i ett litet öga. När någon kroppsdel lider funkar vi inte som vi ska. Allt hänger ihop.

Min lilla mamma hade ont i en tå flera månader förra vintern, en liten tåusling förstörde för henne alldeles för länge. All uppmuntran till dig lilla mor, du har en enastående inställning till Livet! Din livsglädje har gått i arv :)

Nu har vi gått in i oktober månad. Hösten är här. Oktober och november brukar vara intensiva månader med mycket jobb som packar på, så är det varje år. Det är lätt att något litet händer i våra liv för att vi kommer ur balans när vi har mycket runt oss. Men tänk på att allt hänger ihop. Kropp och knopp.

Ta inga stora, livsavgörande beslut när du är trött och sliten. Kom ihåg redan nu att efter oktober kommer november… den är lite grå och seg. Men sedan kommer december, advent och allt mysigt med tända ljus och så vips är det januari igen och då väntar vi på våren ännu en gång.

Men tillbaka till hösten som är en favorit hos mig. Sommaren är mysig, men det har aldrig varit min favoritårstid. Just nu tycker jag färgerna ute och temperaturen är som bäst. Inget är väl som en vacker höstdag? Helt ljuvligt.

Tänk om vi kunde ”vaka” över varandra den här hösten. Kolla in så inget litet kommer och förstör. Uppmuntra varandra. Tala gott om varandra. Kanske börja lite smått med att hälsa på varandra. Möta varandra med ett leende. Det är lite osvenskt… men allt börjar ju någonstans, även vänlighet.

Tänd ljus och gör vad du kan för att lysa upp tillvaron där du går fram. Jag brukar ofta säga i Lifecenter ”Blir det ljust när du kommer in i ett rum eller blir det ljust när du går därifrån?”. Ja, det väljer vi själva.

Tänk om vi kunde börja se varandra genom Guds ögon. I alla fall försöka :) Ha lite överseende, nåd och barmhärtighet (gammalt fint ord!) med varandra. Jag kan ju börja i min värld, så tar du din. Kanske möts vi någon gång under resan, ge mig ett leende så ska jag le tillbaka.

All uppmuntran!

Rom 8: 28 ”Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud…”

Hösthälsningar från

Ulrica - nybliven 54-åring

Ulrica Stenstrand
Min egen Rockstjärna.

Helgen som kommer är det stor partyhelg på ingång. Vi har vår årliga kvinnokonferens ”Celebrate Her” i Lifecenter och så fyller vi år maken och jag. Det gör vi varje år :) och varje år fyller får vi år (nästan) samtidigt. Idag fyller min älskade PJ 54 år och på söndag är det min tur, då blir jag också 54 år. Så - en dag varje år har jag en äldre make, den 28 september. Varje år.

PJ har ständigt mycket på gång. Han har visioner och projekt nästan i det oändliga. Han fyller visserligen 54 år idag, men hans energi slår de flesta 25-åringar på fingrarna.

Mycket kan sägas om min Pastor PJ. Gud gav honom mycket personlighet. Snart har vi varit tillsammans i 39 år så vi känner varandra väl och ändå upptäcker vi nya sidor hos varandra, det är ju så kärleken fungerar om det går åt rätt håll.

I vår ungdom ville han bli rockstjärna de luxe med sitt långa, permanentade hår. Och det blev han nästan också. Rockstjärna alltså, i alla fall lite grand. På det glada 80-talet var det mycket hårdrock som pumpades ut genom högtalarna, idag är det betydligt stillstammare än så… fast ibland skiner hårdrockaren igenom och då lyser hans vackra blå ögon på ett speciellt sätt.

Jag skulle ju också kunna skriva om golfen, alla hus och kyrkbyggnader han har (och fortfarande) renoverar, jakten och fisket. Äventyraren i honom lyser väl igenom mest just nu. Resorna till Alaska, vildmarken i Ryssland och andra ställen ”in the middle of nowhere” lockar på ett charmigt sätt.

Om du har mött min Pastor PJ så har du nog inte glömt det mötet. Han fyller ett rum, men framför allt fyller han mitt hjärta och har så gjort sedan jag var 15 år. Det var ju då vi blev ihop och det var också den första födelsedag vi firade tillsammans, hösten 1980.

Ja, visst var vi galet unga. Men vilken förmån att få växa upp ihop, att präglas ihop, gå till skolan ihop, ta studenten och körkort ihop och sedan 33 år tillsammans bygga äktenskap och familj ihop.

Framför allt beundrar jag dig PJ för att du aldrig ger upp. Ibland är du oerhört frustrerad på utmanande situationer vi möter. Men det rinner av efter ett tag och så går du vidare. Igen och igen och igen.

Tro nu inte att vi aldrig mött svårigheter i våra liv, för det har vi. Ingen har ett perfekt liv, inte vi heller. Det blåser höga vågor på ”toppen” och ensamheten kan slå till som ett slag i ansiktet även hos familjen Stenstrand.

Jag är oerhört tacksam att Gud gav mig en man som talar tro när Livet kantrar, som ger mig och min familj trygghet och som ständigt utmanar oss att ”komma över på segersidan” när vi känner för att ge upp. Och så skrattar vi mycket med och åt varandra :)

Per-Johan är äldst av sju syskon, de är sju barn på nio år. Och jag är lillasyster, men vi är ”bara” tre. En storebror de luxe och en lillasyster som hittade varandra. Jo, men det har gått alldeles utmärkt.

Idag är det din dag Per-Johan Anders Edward Stenstrand.

Du förgyller mitt liv konstant.

Jag älskar mitt liv med dig min käre PelleJohansson. Du är min egen Rockstjärna.

Stort GRATTIS på födelsedagen!

Vi är på god väg honey, men jag vill bli riktigt gammal med dig!

Jag avslutar med ett av PJ.s favoritbibelord som han ofta citerar:

”Uthållighet är vad ni behöver för att kunna göra Guds vilja och få vad han har lovat.”

Hebreerbrevet 10:36

Du är uthållig PJ.

Älskar dig!

Hälsningar från

Ulrica - din fru (fortfarande 53 år…)

Ulrica Stenstrand
Celebrate Her 2019

Jag älskar Sverige och vill inte bo någon annanstans i världen. Men - ibland är det bra trist att vi behöver flytta, sluta våra jobb eller ännu värre - dö - innan vi tackar, hedrar eller hyllar varandra.

Nej, den kulturen vill jag inte ha i min familj eller på min arbetsplats som även är min kyrka :)

I mitt eget fall har jag säkerligen gått till överdrift åt andra hållet alltför många gånger. Jag är så tacksam för tacksamma, enkla, trogna och lojala människor i min närhet så det kläcker jag ur mig så ofta jag kan. Ibland kan nog superlativen hagla lite väl mycket. Men hellre det tänker jag. Att få mycket uppmuntran har ingen dött av.

Lördagen den 28 september har vi återigen glädjen och förmånen att få hälsa kvinnor i alla åldrar och storlekar till en heldags konferens, det är dags för ”Celebrate Her”. För nionde året i rad samlas vi för att skratta ihop, be ihop, få undervisning ihop, fika ihop och kanske gråta en skvätt ihop. Vi ber och hoppas att det är en uppmuntrande atmosfär för vi vill fira just dig - det är du värd min vän!

Att Livet kan vara jobbigt ibland behöver jag inte berätta för dig. Knepiga och tråkiga situationer går vi alla igenom. Tyvärr. ”Men det är inte hur vi har det, utan hur vi tar det”. Det är förunderligt hur olika vi människor tacklar detta Liv vi fått.

Kan det vara så att vi med en positiv grundsyn klarar oss bättre igenom tuffa säsonger? Det är i alla fall helt klart så att vi klarar av Livet så mycket bättre tillsammans med den Gud som skapat oss och som inget hellre vill än att ha kontakt med oss. Oavsett vad vi går igenom lämnar Han oss aldrig. Vilket löfte!

I år har vi temat ”Generationer” på Celebrate Her. Själv har jag många ”roller”, ”titlar” eller ”etiketter” som Livet bara ”gett mig”. Dotter, syster, fru, mamma, svärmor, farmor (bästa titeln ever!), granne, kollega och vän… är väl några av de ”titlarna” jag bär med stolthet.

Som (snart) 54-åring tycker jag det är väldigt intressant att se hur generationerna för mig har tacklat Livet och som jag därmed präglas av. Min egen fnittriga lilla mamma, min underbara lika fnittriga mormor och min farmor som hade det lite bökigt i Livet.

Nu är jag själv farmor och kan se ”generationerna” framför mig formas, mitt framför näsan på mig eftersom vi får träffa våra små barnbarn ofta. Vi får be ”Gud som haver barnen kär…” ännu en gång, det är balsam för själen.

”Dagarna är långa, men åren är korta”. Jo, men så kan det kännas när barnen är små. Alla säger att Livet går fort, men väl använt är Livet tillräckligt långt. Njut av Livet där du är medan du är på väg dit du ska.

I år har vi en färgstark gästtalare - Pastor Sophia Barret från Audacious Church i Manchester, England. (www.audaciouschurch.com) som tillsammans med sin man Glyn bygger en fantastisk kyrka. Du kan redan nu gå in på deras hemsida och lyssna på deras podcast där bland annat Sophia finns med.

Vi har ett bibelord vi fått inför konferensen, det skickar jag med dig så här i slutet. Och du, har du inte anmält dig än så är det hög tid att göra det NU, den 25 september stänger vi anmälan så än finns det tid :)

Psalm 145:4

”Släkte efter släkte prisar dina verk och förkunnar dina väldiga gärningar”.

Känn dig riktigt varmt och innerligt välkommen till årets Celebrate Her! Vi ser fram emot att få möta just dig, det är ingen överdrift. Tvärtom! Du är hedersgäst.

Hälsningar från

Ulrica - förväntansfull

Ulrica Stenstrand
Den största rollen i mitt liv.

För många år sedan var jag personalansvarig på den arbetsplats jag var på. Ofta fick vi ta emot praktikanter från olika skolor, och ofta kom dessa praktikanter på vårkanten eftersom det då eventuellt fanns möjlighet till sommarjobb och kanske ”inhopp” under hösten.

Nåväl. En av alla praktikanter vi fick hette Jonna (nej, det hette hon inte, men det spelar roll om jag namnger hennes rätta namn eller ej, så jag väljer att inte göra det). Jag fick förmånen att välkomna Jonna och ge henne vidare instruktioner hur hon skulle börja praktisera på vår arbetsplats, alltid en förmån!

”First impression last” hör vi ofta och det ligger en del i det. Inte allt, men en del.

Den kära lilla Jonna kom knappt in genom företagets ytterdörr.

Håret var tuperat åt alla håll och kanter och en frän doft av hårspray kom in samtidigt som Jonna, doften kom nästan före henne till och med.

Vi får alla klä oss som vi vill, men ”First impression last” sa vi ju nyss, eller? Hon var säkert moderiktigt klädd, om hon hade haft kläder. Det hängde lite trasor här och där som knappt dolde ”det viktigaste”. Hade hon böjt sig ner så hade ”det viktigaste” ramlat ut och lite till… Dessutom hade den unga damen lagt mycket tid på smink och kanske använt en halv parfymflaska ovanpå allt detta.

Det spelar roll vilket intryck vi gör. Jonnas första intryck blev inte det bästa. Eftersom både spray- och parfymdoften låg som ett täcke över henne, och eftersom vi hade parfymallergiker på vår avdelning, var jag tvungen att tala med henne det första jag gjorde.

”Välkommen Jonna!” började jag med. Det spelar ju nämligen roll om man känner sig välkomnad eller ej, oavsett hur man ser ut. Jag fortsatte. ”Jonna, du verkar vara en toppentjej”, sa jag. ”Men nu är det så att vi har människor på den arbetsplats du ska praktisera på som inte klarar av så mycket dofter som du har använt idag… du får helt enkelt gå hem och göra om allt. Gör om, gör rätt”. Jo, så sa jag med ett vänligt leende både på insidan och utsidan. Det är ju så att det spelar roll om människor märker och känner att vi tycker om dem.

”Jag vill dig bara väl, Jonna”, avslutade jag. ”Välkommen tillbaka om en stund!”.

Jonna gick hem. Jag visste inte hur hon tog det hela, om hon skulle komma tillbaka eller ej. Hon kanske tog det helt fel och blev arg på mig. De hade inte varit första gången i så fall, och inte den sista heller.

Efter en stund ringer Jonnas mamma. ”Oj”, tänkte jag. ”Nu får jag mig en utskällning för att jag skickat hem dottern”. Men nej då. Tvärtom.

”Tack!” sa Jonnas mamma. ”Tack för att du reagerade på Jonnas alla dofter och klädvalet för dagen. Jag försökte säga till henne innan hon gick, men ibland spelar det ingen roll vad en mamma säger… nu är hon på väg tillbaka till er. Nyduschad, utan spray och parfym och nu syns kläderna :)”

Jonna kom tillbaka. Hon såg ut som en avlägsen släkting till den Jonna jag skickade hem för lite drygt en timme sedan.

Det spelade roll att Jonna tog rådet från mig att ”tona ner” lite av allt möjligt utseendemässigt och doftmässigt. Du får dofta och klä dig hur du vill, men en arbetsplats består av många olika varianter av människor så det spelar stor roll hur vi är och vad vi gör.

Det visade sig att under alla dofter och smink hade Jonna en fantastisk personlighet som var lite svår att upptäcka först. Hennes personlighet var så mysig att hon fick, inte bara praktik, utan även sommarjobb och blev även en av våra ”inhoppare” under flera år.

Försök lära dig tidigt i Livet vad som spelar roll och inte. Mycket spelar stor roll. Men väldigt mycket spelar ingen roll alls.

Missförstå mig inte. Du är älskad precis som du är, men visst kan vi alla ständigt bli bättre? Lyssna både på dem som går framför och bakom dig, då lär du dig mest och bäst.

Din Gudsrelation spelar störst roll i Livet.

Snart fyller jag 54 år och jag har gått med Gud större delen av mitt Liv.

Det spelar stor roll. Den största rollen i mitt liv.

”Gör om, gör rätt”. Det finns alltid en väg tillbaka. Ta den om du gått vilse.

Du spelar en stor roll. Din roll. Ingen annans.

All uppmuntran!

Psalm 136:1

”Tacka Herren, för han är god, evig är hans nåd.”

Hälsningar från

Ulrica - spelar min roll med full koll

Ulrica Stenstrand